Måndag 7/3 - Ny vecka, nytt ställe!
Nu har vi gått in på vecka 3 redan. Herregud så skönt! Tiden går ganska fort ändå när man slutar tänka efter.
Började med att trötta ta oss upp ur sängen imorse och pallra oss till bussen. Satt därefter på Sandvik ungefär 20 minuter och väntade på att nästa avdelningschef skulle hämta oss. Dags för skärtillverkningen den här veckan! Han kom, tog med oss på en rundtur genom processen lite översiktligt och presenterade oss slutligen för produktionsledaren för den första delen, "Tool Room". Där blev vi presenterade ytterligare en gång för en kille som jobbade på avdelningen. Han hade jättesvår engelska, pratade lågt och mumligt och mitt i alltihopa var det en städgubbe som drog igång en jättebullrig maskin för att tvätta golven precis där vi var.
Följden av detta var att vi knappt förstod någonting alls av genomgången även fast vi försökte och sa "va?" några gånger. Hopplöst. Som grädden på moset var alla maskiner stillastående också, så vi kunde inte försöka lista oss fram till vad de gjorde.. Men en sak hade vi förstått och det var att de både tillverkade och fräschade upp gamla "saker". Vi visste alltså inte end vad. Hehe..
Men det gick bra ändå och vid elva tog chefen över skärtillverkningen med oss till ECO Garden. Det är en fin trädgård som de har gjort iordning på området där allt vattnas med renat kylvatten. Detta görs för att kunna kontrollera att vattnet renats ordentligt. Så om blommorna i trädgården dör vet man att något är fel, och därför är det bättre att ta tillvara på vattnet själva än att sprida ut det i naturen och eventuellt förstöra den. Mycket smart!
Och mycket fint också skulle jag vilja säga.
Massor av små gångar och träd som planterats av högt uppsatta chefer. Många svenskar står med på skyltarna! Kul att känna igen lite namn.
Efter detta blev det lunch (som var precis likadan som vanligt). Förstår inte hur indierna står ut. Det är verkligen samma mat varje dag känns det som, och eftersom jag knappt äter något av de så blir de bröd, lite ris och några bananer. Tack och lov för bananer säger jag bara!
Nu tillbaka till avdelningen igen, men nu på pressning/sintring som låg alldeles intill. Här fick vi också en ganska så grundlig presentation av processen men det tar inte längre än ungefär 30 minuter ändå eftersom det är ganska litet och vi känner igen det mesta från Sverige. Blev till att försöka att få tiden att gå ändå, vilket gick hyfsat bra faktiskt. En gubbe från Tool Room kom även in och frågade om vi visste vad de gjorde på hans avdelninge. Blev kanske inte riktigt ett jättebra svar, så han berättade att verktygen som används för pressningen skickas in hit om de börjar tappa precisionen. Och specialverktyg för samma process tillverkades tydligen där också. Att några små snabba meningar kan få oss att fatta när en annan kille har stått och babblat i en halvtimme utan att lyckas. Tack gud för denna gubbe, nu vet vi vad de gör! Så sen bussen hem klockan tre och lade oss vid poolen sista riktiga soltimmen. (Ska snart ha lyckats få till åtminstone bikinilinjer på ena sidan av kroppen, haha!)
Gick och käkade som vanligt och nu sitter vi här, igen!
Låter kanske tråkigt för er som läser, men är ganska skönt att kunna varva ner lite, prata en sväng med alla er där hemma och tillslut gå tillbaka till lägenheten för att gå isäng. Så en ny dag imorgon och snart har den här veckan gått också. Det tycker jag om!
Har även sett lite konstiga syner idag, eller hemska syner kanske man ska kalla det. Jag vet inte riktigt. Men när man åker buss till jobbet i ca. 10-15 minuter så hinner man åka förbi så himla många olika ställen. Fick ögonen på en mamma häromdagen som satt med en liten, nästan nyfödd, unge i knät mitt på trottoaren med jättesmutsiga kläder. Såg även en liten tjej, kanske 4-5 år, som kom och bar på en liten hundvalp från någon gatuhund medans hennes mamma låg och sov på asfalten under en filt bredvid. Hur kan det bli så illa att man är tvungen att bo på gatan? Jag tycker så himla synd om dem och önskar att någon rik människa bara kunde bygga något stort hus där alla kunde bo tillsammans.
Godnatt!
Började med att trötta ta oss upp ur sängen imorse och pallra oss till bussen. Satt därefter på Sandvik ungefär 20 minuter och väntade på att nästa avdelningschef skulle hämta oss. Dags för skärtillverkningen den här veckan! Han kom, tog med oss på en rundtur genom processen lite översiktligt och presenterade oss slutligen för produktionsledaren för den första delen, "Tool Room". Där blev vi presenterade ytterligare en gång för en kille som jobbade på avdelningen. Han hade jättesvår engelska, pratade lågt och mumligt och mitt i alltihopa var det en städgubbe som drog igång en jättebullrig maskin för att tvätta golven precis där vi var.
Följden av detta var att vi knappt förstod någonting alls av genomgången även fast vi försökte och sa "va?" några gånger. Hopplöst. Som grädden på moset var alla maskiner stillastående också, så vi kunde inte försöka lista oss fram till vad de gjorde.. Men en sak hade vi förstått och det var att de både tillverkade och fräschade upp gamla "saker". Vi visste alltså inte end vad. Hehe..
Men det gick bra ändå och vid elva tog chefen över skärtillverkningen med oss till ECO Garden. Det är en fin trädgård som de har gjort iordning på området där allt vattnas med renat kylvatten. Detta görs för att kunna kontrollera att vattnet renats ordentligt. Så om blommorna i trädgården dör vet man att något är fel, och därför är det bättre att ta tillvara på vattnet själva än att sprida ut det i naturen och eventuellt förstöra den. Mycket smart!
Och mycket fint också skulle jag vilja säga.
Massor av små gångar och träd som planterats av högt uppsatta chefer. Många svenskar står med på skyltarna! Kul att känna igen lite namn.
Efter detta blev det lunch (som var precis likadan som vanligt). Förstår inte hur indierna står ut. Det är verkligen samma mat varje dag känns det som, och eftersom jag knappt äter något av de så blir de bröd, lite ris och några bananer. Tack och lov för bananer säger jag bara!
Nu tillbaka till avdelningen igen, men nu på pressning/sintring som låg alldeles intill. Här fick vi också en ganska så grundlig presentation av processen men det tar inte längre än ungefär 30 minuter ändå eftersom det är ganska litet och vi känner igen det mesta från Sverige. Blev till att försöka att få tiden att gå ändå, vilket gick hyfsat bra faktiskt. En gubbe från Tool Room kom även in och frågade om vi visste vad de gjorde på hans avdelninge. Blev kanske inte riktigt ett jättebra svar, så han berättade att verktygen som används för pressningen skickas in hit om de börjar tappa precisionen. Och specialverktyg för samma process tillverkades tydligen där också. Att några små snabba meningar kan få oss att fatta när en annan kille har stått och babblat i en halvtimme utan att lyckas. Tack gud för denna gubbe, nu vet vi vad de gör! Så sen bussen hem klockan tre och lade oss vid poolen sista riktiga soltimmen. (Ska snart ha lyckats få till åtminstone bikinilinjer på ena sidan av kroppen, haha!)
Gick och käkade som vanligt och nu sitter vi här, igen!
Låter kanske tråkigt för er som läser, men är ganska skönt att kunna varva ner lite, prata en sväng med alla er där hemma och tillslut gå tillbaka till lägenheten för att gå isäng. Så en ny dag imorgon och snart har den här veckan gått också. Det tycker jag om!
Har även sett lite konstiga syner idag, eller hemska syner kanske man ska kalla det. Jag vet inte riktigt. Men när man åker buss till jobbet i ca. 10-15 minuter så hinner man åka förbi så himla många olika ställen. Fick ögonen på en mamma häromdagen som satt med en liten, nästan nyfödd, unge i knät mitt på trottoaren med jättesmutsiga kläder. Såg även en liten tjej, kanske 4-5 år, som kom och bar på en liten hundvalp från någon gatuhund medans hennes mamma låg och sov på asfalten under en filt bredvid. Hur kan det bli så illa att man är tvungen att bo på gatan? Jag tycker så himla synd om dem och önskar att någon rik människa bara kunde bygga något stort hus där alla kunde bo tillsammans.
Godnatt!
Kommentarer
Trackback
