jullesresa

Nu var det väldigt länge sedan det hände något här vilket kan bero på att vi åkte iväg till Goa på en välbehövlig semester!

Har alltså varit där sen i fredags och hunnit med en hel del; bott på två olika hotell, handlat massor, gått på marknad, hängt med Fridas föräldrar som bodde i byn bredvid våran, käkat god mat (kött för en gångs skull!), sett ett väldigt vackert vattenfall och så har vi såklart spenderat väldigt mycket tid på stranden!

Bara för att jag sa att vi spenderat tid på stranden nu så behöver ni inte förvänta er att vi kommer hem som pepparkakor, för det stämmer inte alls. De första fyra veckorna fick vi inte en gnutta färg ens. Helt sjukt, men solen tar inte i Pune. Jag har till och med hört andra säga det. Och på veckan i Goa blev det fyra heldagar på stranden. Den andra dagen brände sig två av oss och den tredje dagen den tredje, så vi har även legat mycket i skuggan, hehe
Så alltså, förvänta er inte för mycket! ;)

Just nu är vi tillbaka i Guest House i Pune igen. Var tvugna att vänta på vårat plan från ca 15.30 till 05.30, så tänkte att vi lika bra kunde få tillgång till dusch så att man kan fräscha upp sig lite, internet och en säng. Vi ska alltså vara här tills inatt, så bilen kommer och hämtar oss vid 02.30.

Summa summarum med den här resan så är jag faktiskt jättenöjd. Hade inte velat byta bort det mot något annat land även om själva jobbet vi gjorde här inte var särskilt givande. Helheten av alla intryck har gjort detta till en facinerande resa!

Ska försöka sova lite nu så att inte hela nattsömnen försvinner, och så hoppas jag på att jag kan somna på det långa flyget imorgon. Då flyger vi ju i och för sig mitt på dagen, men vore skönt att sova sig igenom resan så att det går lite fortare att komma hem.

Vi ses imorgon hörrni, jag längtar! :)

Ikväll går vi isäng för sista gången i Pune! Åker klockan 9.15 imorgon till flygplatsen och vidare därifrån mot Goa! Känns förjäkla härligt!

Idag har vi varit i Mumbai/Bombay hela dagen! Sightseeing, shopping och rundvandring på ett företag som utvecklar nya mediciner. Började trippen på företaget där vi fick gå runt med en guide och tittade på alla dess lokaler. Det var ett stort företag och det första vi såg var labbet. Gick runt i massa smårum och tittade på utrustning och helt plötsligt stod vi mitt inne i ett stort, kliniskt rent rum med typ 30 sängar i exakta rader. Där sov tydligen patienterna när de hade testat den nyframtagna medicinen! (Man testade tydligen allt på människor här!) Gick in i nästa rum och där, till min förvåning, var varje säng upptagen... Det låg ca 30 manliga indier med varsin fet kanyl i armen och tittade på tv. Alla i likadana kläder. (Två färger fanns det på kläderna då man måste kunna hålla isär vilken medicin de testat.)

När vi fyra tjejer klev in där fick vi 60 ögon på oss direkt. Vår guide brydde sig inte alls, hon var väl van antar jag, men vi kände oss inte bekväma alls.. Kändes som att man stod mitt i ett fängelse någonstans ungefär. Gick fort in i nästa rum där det bara var lite spel och sånt för att underhålla patienterna. Rummet efter detta blev en mindre chock, för där satt de på rad och tömde blod ur männens armar. Allt detta var som att titta på vilken annan sak som helst, så guiden pratade om och pekade på männen satt där som om att de var nån sorts apor på zoo. Jag mådde nästan illa av att se detta, men spännande var det.

Kollade klart på allt som fanns på företaget och åkte sedan vidare till "Mumbai City". Där kollade vi på lite gamla hus, käkade pizza och shoppade lite för att sedan åka tillbaka till lägenheten igen. (Det tog 2,5 timme att åka, så detta tog hela dagen!)


Igår jobbade vi vår sista dag på Sandvik vilket kändes väldigt skönt. Vi gick runt och delade ut lite presenter och visade lite bilder från de tjejer vi fått bäst kontakt med. Kändes helt underbart när man fick lämna in kortet och kläderna på kontoret utan att behöva hämta ut dem.

Nu vet jag inte hur det kommer bli med blogginlägg framöver eftersom jag inte har nån koll på hur/var/hur mycket internet kommer kosta, men jag antar att det visar sig :)

Så hej hopp, nu drar jag på semester!

Hallå!

Idag har också varit en sådan där dag som jag alltid kommer att komma ihåg!
Började med att missa bussen imorse (eftersom den har börjat gå tidigare helt plötsligt) så kom till jobbet 9.30. Fick en genomgång av en gubbe om lite allt möjligt på "planeringskontoret" och han visade massa system som används som vi både sett här och i Sverige massor av gånger. Men det gjorde inte så mycket! Lyssnade klart, gick och käkade lunch, böt om och åkte iväg med en tjej och en gubbe från Sandvik för att hälsa på hans familj.

Vi åkte först till massa olika tempel och fort och sedan vidare till hans hem. Familjen tog emot oss och visade deras målarstudio. Tydligen var hans bror konstnär. En GRYM konstnär, för jävlar vilka häftiga målningar han hade gjort.

De bjöd oss på fika, pizza och gav oss presenter. Kändes konstigt att sitta där, fyra svenska tjejer i soffan, omringade av en jättestor indisk familj. Men det var en jätterolig upplevelse och jag är glad att han bjöd hem oss. (Berättar mer om det senare och korten har jag tyvärr inte lagt in på datorn än..) Efter hembesöket åkte vi till en japansk trädgård och efter det till ännu ett tempel. Dagen har gått fort som attan och jag kommer att ha många minnen kvar härifrån när jag kommer hem igen.

Känns som en lyckad dag!

Den här dagen, som jag trodde skulle vara den minst speciella av alla den här veckan, förvandlades helt plötsligt till en av de coolaste dagarna i mitt liv. För herregud så mycket saker vi upplevt idag.

Började med att klockan nio imorse åka med Margret och hennes chaufför ut till ett tempel uppe i bergen. Det var lång väg att åka, slingriga vägar längs bergväggarna och mycket att titta på. För första gången åkte vi så långt så att vi kom utanför själva Pune, vilket vi inte gjort förut. Så har nu även sett Indiens landsbygd. När vi kom upp för berget bredde jordbrukslandskapet ut sig. Vi körde genast om en man som gick med två oxar och människor som själva gick och plöjde sina åkrar, endast med hjälp av hackor och sin egen kropp. (Kändes som att man hade åkt tillbaka i tiden när man såg detta.)

 

 

Kom efter ett tag fram till ett samhälle där templet skulle ligga. Det var trångt och mycket folk (som överallt annars!) och vi hoppade förväntansfulla ur bilen. Vi åkte ju alltså hit för att titta på en religiös ritual som sker här varje söndag. Indierna går upp för alla trappor och in genom templets portar för att kasta gult pulver färgat med gurkmeja på varandra och sin gud. Vi vet fortfarande inte riktigt hela anledningen till varför de gör detta, men det ska tydligen vara fint att vara ljus i hyn (därför gult pulver) och även hjälpa till att läka sår. Man kladdar alltså denna färg på varandra, mest i pannan, och även på djur och gudabilder.

 

När vi började gå upp för alla trappor kände jag mig mer felplacerad än vad jag gjort i hela mitt liv. Ni vet när man ser på tv ibland om dessa konstiga ritualer som finns hos olika folk och hur seriösa och allvarliga de är hela tiden. Jag passade inte alls in. Alla tittade ju såklart jättemycket på oss och vi var verkligen de enda vita som var där (och jag kan lova att det var människor överallt). Ju högre upp i trapporna vi kom, ju mer färg syntes på marken och överallt. Vi visste inte riktigt vad vi skulle förvänta oss men jag började bli riktigt nervös.

 

Kom tillslut till sista trappen där det var smalt och trångt. Fick ta av oss skorna och kom äntligen upp. Det var tempel där uppe, två stycken tror jag, och indier lite här och där. Vi stod bara där mitt i och var fascinerade över vad vi såg. Inte ens Margret hade varit här förut.

 

Efter ett tag när vi stod där i mitten kom typ 17 pojkar i 20-års åldern och ställde sig i en ring runt oss. Alla med mobilkameror. Vi började småskratta och gick mot trappen. Där var det jättetrångt och jag höll på att få panik från allt som var runt omkring. Tiggare satt i fördjupningar som fanns i väggen på denna smala trappa och sträckte ut händerna, indierna skulle både upp och ner samtidigt och det var trångt. Jag var rädd och hade en jättekonstig känsla i kroppen. (Ni ser handen till vänster i bild som jag precis skuttat undan från! Syns även längre ner i trappen till höger hur tiggarna sitter i väggen. Hade verkligen hjärtklappning här i den trångaste delen av trapporna.)

 

 

Några killar uppifrån kom efter och frågade om de fick ta kort med oss. Vi skrattade och sa ”Ja, okej då” och då kom direkt 10 killar runt Frida, Cecilia och mig. Det var som en svärm med flugor! Jag blev förvånad att det kom så många så jag klev ner och knäppte kort jag också.

 

 

Vi gick med på ett kort, men sen skulle de ju knäppa hela tiden…

De kom fram och ställde upp sig bredvid en utan att man hann med och sen tog de nästa. Jag undrar hur många kort som blev tagna, och på hur många olika mobiltelefoner vi finns med nu. Det är som att man är filmstjärna eller nått och folk bara sliter i en. (Tur som attans att jag inte är kändis, hade aldrig pallat!) Drog med mig Matilda och började gå nedför igen, för vi hade ett antar trappor kvar, och svärmen sprang efter. De sprang om oss och klättrade upp på saker på vägen så att de skulle kunna knäppa när vi gick förbi. Helt sjukt!

 

Kom tillslut ner och stod och väntade på bilen. Mina ben skakade av att all spänning och rädsla släppte, och jag kunde inte sluta darra. Häftig upplevelse, verkligen! En äkta religiös, läskig händelse där jag inte alls skulle ha varit egentligen. Men nu har jag det ändå och jag är stolt!

 

Åkte nu vidare mot nästa äventyr, ett fort som blivit ombyggt till 5-stjärnigt hotell. Det var en jättefin byggnad och tillhörande museum med gamla saker. Museumet var ett stall som blivit omgjort och var verkligen jättefint. Vi gick och beställde mat på en gång och tog varsin Cola. Var skönt att sätta sig och varva ner lite efter allt som hänt. Maten kom tillslut och självklart får jag in fel mat. Tråkigt värre eftersom maten jag fick inte alls stämde överens med vad jag väntat mig. Blev en minilunch. Efter detta såg vi oss omkring lite. Tittade på poolen och utsikten bland annat. Mycket fint!

 

 

När vi var på väg ut så satte sig Matilda, Cecilia och jag i en fördjupning i trappen vid ingången för fotografering.

 

 

När vi gjorde detta kom en indisk familj med två små barn, och helt plötsligt räcker pappan fram ena lilla tjejen till mig och säger ”A gift from Maharashtra!” och log. Han ville att jag skulle hålla i ungen så att de fick knäppa kort på oss.

 

 

Två sekunder efter fick Matilda den andra lilla ungen i knät och vi satt där på rad. Det var jättemysigt att få hålla i en liten gullig unge, det var länge sedan nu. Hela händelsen var så konstig, men samtidigt jätterolig. Tänk i Sverige liksom; inte ger man bort ungen till vem som helst där inte!

 

 

När vi sett allt i fortet och knäppt typ 300 kort så var det dags för hemgång. Vi packade in oss i bilen och åkte iväg, helt slut! Kom hem, vilade upp oss i två timmar och gick igenom dagens skörd på kamerorna innan vi gick till vår favorit, ”Polka Dots”!

 

 

Sebastian, jag älskar dig! <3

 

 

Den här veckan har gått fort. Riktigt fort!

Vi har för en gångs skull gjort massa saker på kvällarna.
Tur att Margret finns här i huset bredvid. Hon har tagit med oss på massor av ställen den här veckan och idag var vi ut med henne igen. Den här gången blev det "Tulsibaug Market" vilket är en trång och lång gata (eller egentligen ett område), sprängfylld med indier, där man kan köpa allt från små skålar till kläder till smycken. Det var helt sjukt trångt och verkligen saker överallt.
Affärerna på gatorna kan seriöst vara typ 3 kvadratmeter och ändå får de in tusen olika saker där. Häftigt att uppleva.
Det var även en grönsaksmarknad bredvid där folk satt med pyramider av potatis, vitlök, ingefära, mango och ja, allt! Även stora högar av pulver i massor av olika färger som man använder till vissa speciella högtider. Indier skrek överallt att man skulle köpa deras saker. Sjukt högljutt!

Mumbairesan inför imorgon förstördes av vår omtyckta handledare. Vi gick in till en tjej idag och frågade vilken tid bilen skulle hämta upp oss för avfärd imorgonbitti. Vi hade pratat om 6-6.30 men visste inte säkert. Svaret blev att bilen var avbokad eftersom att vår handledare hade beordrat det då Frida har legat sjuk. Vi blev jätteförvånade och började diskutera med både henne, Frida och vår handledare. Tillslut kom vi fram till att vi ska åka någon veckodag nästa vecka, för på fredag åker vi ju vidare. Så jag hoppas innerligt att de fixar en resa dit på onsdag, för det är en av de dagar då de skulle passa bäst.
Jobbigt att de aldrig talar om något och att kommunikationen fortfarande inte alls fungerar. Vi som längtat till Mumbai hela veckan...

Men men, vi kommer ju dit iallafall (hoppas jag!)

Imorgon blir det lite runtåkning på stadens gator, och möjligvis hitta något indiskt att köpa och ta med hem. En soft dag med lagom mycket sol, lagom mycket shopping och lagom lite stress!


Funderingarna går idag till våra vänner i Japan som för tillfället är med om en enorm jordbävning med flodvåg som följd. Vi håller alla tummar vi har för att det går bra för dem, vilket det har gjort hittills!

Tiden på Sandvik gick som vanligt segt idag då vi inte har några uppgifter att utföra. Men efter jobbet åkte jag Cecilia och Matilda med Margret iväg till SOS Childvillage, SOS Barnbyar, och hälsade på en massa barn.

Det var en sjukt häftig upplevelse att få se hur de bodde, prata med dem fast deras engelska var ruggigt knackig och gå och hålla hand med en indisk flicka på 8-10 år. De visade oss deras rum och försökte uttala våra svenska (och mycket konstiga) namn som var väldigt svårt! Det var riktigt imponerande att se uppbyggnaden utav detta.

Det fungerar så att barn som bor på gatan blir upphittade och tagna till SOS Childvillage för ett bättre liv. Där finns det 20 små hus med en "mamma" i varje som bor där jämt och tar hand om 8-10 barn ivar. Åldrarna varierar mellan 2-18 år och barnen kan ha jätte olika bakgrund. De bor tillsammans som en familj, går i skolan och har särskilda tider på dygnet då de samlas tillsammans och ber.

De verkade tycka att det var jättekul att folk kom och hälsade på, och Margret berättade att det var första gången under alla dessa år som hon hade sett barnen vara så modiga och framåt med främlingar som de var mot oss. Direkt tog en tjej min hand och visade hennes hus, och sen var vi fast. Det var som en svärm runt oss hela tiden, och de sa våra namn, sjöng sånger och ville att vi skulle knäppa kort på dem. Riktigt mysigt!

Synd bara att allt är så skitigt och man är rädd för att bli sjuk när man har hälsat på dem. De bjöd oss på vatten ur kranen som vi tyvärr var tvugna att säga nej till, och direkt när vi kom tillbaka till bilen var det handsprit som gällde. Nu har vi suttit här vid datorn en snabbis och ska strax hem och duscha.

Herregud, jag hinner inte med här längre känner jag.

Har varit på Parvati tempel idag och tittat på solnedgången! Grymma bilder togs, men de får ni se när jag kommer hem! Har kommit hem så himla sent om kvällarna, och det är därför jag aldrig hinner skriva mycket eller få upp bilder. Men jag tar igen det senare..!

Har varit här halva tiden nu också, fyfan så underbart!
Nu vet ni ju att vi lever iallafall, så jag tänker kila igen.
Hejs :)

Nu har vi gått in på vecka 3 redan. Herregud så skönt! Tiden går ganska fort ändå när man slutar tänka efter.

Började med att trötta ta oss upp ur sängen imorse och pallra oss till bussen. Satt därefter på Sandvik ungefär 20 minuter och väntade på att nästa avdelningschef skulle hämta oss. Dags för skärtillverkningen den här veckan! Han kom, tog med oss på en rundtur genom processen lite översiktligt och presenterade oss slutligen för produktionsledaren för den första delen, "Tool Room". Där blev vi presenterade ytterligare en gång för en kille som jobbade på avdelningen. Han hade jättesvår engelska, pratade lågt och mumligt och mitt i alltihopa var det en städgubbe som drog igång en jättebullrig maskin för att tvätta golven precis där vi var.

Följden av detta var att vi knappt förstod någonting alls av genomgången även fast vi försökte och sa "va?" några gånger. Hopplöst. Som grädden på moset var alla maskiner stillastående också, så vi kunde inte försöka lista oss fram till vad de gjorde.. Men en sak hade vi förstått och det var att de både tillverkade och fräschade upp gamla "saker". Vi visste alltså inte end vad. Hehe..

Men det gick bra ändå och vid elva tog chefen över skärtillverkningen med oss till ECO Garden. Det är en fin trädgård som de har gjort iordning på området där allt vattnas med renat kylvatten. Detta görs för att kunna kontrollera att vattnet renats ordentligt. Så om blommorna i trädgården dör vet man att något är fel, och därför är det bättre att ta tillvara på vattnet själva än att sprida ut det i naturen och eventuellt förstöra den. Mycket smart!

Och mycket fint också skulle jag vilja säga.





Massor av små gångar och träd som planterats av högt uppsatta chefer. Många svenskar står med på skyltarna! Kul att känna igen lite namn.

Efter detta blev det lunch (som var precis likadan som vanligt). Förstår inte hur indierna står ut. Det är verkligen samma mat varje dag känns det som, och eftersom jag knappt äter något av de så blir de bröd, lite ris och några bananer. Tack och lov för bananer säger jag bara!

Nu tillbaka till avdelningen igen, men nu på pressning/sintring som låg alldeles intill. Här fick vi också en ganska så grundlig presentation av processen men det tar inte längre än ungefär 30 minuter ändå eftersom det är ganska litet och vi känner igen det mesta från Sverige. Blev till att försöka att få tiden att gå ändå, vilket gick hyfsat bra faktiskt. En gubbe från Tool Room kom även in och frågade om vi visste vad de gjorde på hans avdelninge. Blev kanske inte riktigt ett jättebra svar, så han berättade att verktygen som används för pressningen skickas in hit om de börjar tappa precisionen. Och specialverktyg för samma process tillverkades tydligen där också. Att några små snabba meningar kan få oss att fatta när en annan kille har stått och babblat i en halvtimme utan att lyckas. Tack gud för denna gubbe, nu vet vi vad de gör! Så sen bussen hem klockan tre och lade oss vid poolen sista riktiga soltimmen. (Ska snart ha lyckats få till åtminstone bikinilinjer på ena sidan av kroppen, haha!)

Gick och käkade som vanligt och nu sitter vi här, igen!
Låter kanske tråkigt för er som läser, men är ganska skönt att kunna varva ner lite, prata en sväng med alla er där hemma och tillslut gå tillbaka till lägenheten för att gå isäng. Så en ny dag imorgon och snart har den här veckan gått också. Det tycker jag om!

Har även sett lite konstiga syner idag, eller hemska syner kanske man ska kalla det. Jag vet inte riktigt. Men när man åker buss till jobbet i ca. 10-15 minuter så hinner man åka förbi så himla många olika ställen. Fick ögonen på en mamma häromdagen som satt med en liten, nästan nyfödd, unge i knät mitt på trottoaren med jättesmutsiga kläder. Såg även en liten tjej, kanske 4-5 år, som kom och bar på en liten hundvalp från någon gatuhund medans hennes mamma låg och sov på asfalten under en filt bredvid. Hur kan det bli så illa att man är tvungen att bo på gatan? Jag tycker så himla synd om dem och önskar att någon rik människa bara kunde bygga något stort hus där alla kunde bo tillsammans.

Godnatt!

Idag har varit en najs dag!

Klockan tio kom chauffören och hämtade mig och Matilda och körde sen vidare till "The Four Fountain Spa". Vi hade bokat tid för en "Swedish Massage" klockan halv elva. Vi kom dit, blev hämtade en och en av en liten indiska och fick byta om till ett par engångsunderkläder. Världshistoriens fulaste trosor och ett sorts brett band man skulle knyta fast som BH. Efter detta fick man lägga sig på britsen (eller vad det nu kallas i massagesammanhang) och ljus tändes och lugn musik sattes på. Sen satte hon igång.

Det började med att hon tvättade fötterna med varmt vatten, väldigt skönt faktiskt, och sen började hon dra och trycka på alla möjliga kroppsdelar; öron, hårbotten, armar, nacke, fingrar, tår och ja.. överallt! Kändes bra konstigt till en början, men var fruktansvärt skönt faktiskt! Hon höll på i en hel timme och jag betalade 143 svenska kronor. Känns som ett helt okej pris faktiskt!

Sen åkte vi tillbaka till Guest House där Frida och Cecilia låg och solade. Vi joinade dem i några timmar med sol och bad och sedan gick vi hem och tog en behövande dusch. (Man blir inte lite svettig när man ligger i panikvarm sol någon timme sådär!) Är glad att ingen kände lukten av oss, fyfan så äcklig jag kände mig. Men hem och fräscha upp sig lite och sen käk på favoritrestaurangen, hehe.



Har precis kommit tillbaka därifrån nu och har legat och pratat med världens bästa pojkvän i en timme och fyrtio minuter. Kan tala om för folket att det inte är lätt att vara ifrån sitt hjärta i flera veckor i streck!

Nu blir det hem och gå isäng snart. Nytt ställe på Sandvik imorgon också, bara hoppas på att den här veckan har lite mer att erbjuda än att bara sitta i ett rum! Har även blivit hembjudna till svenskarna här bredvid på middag på tisdag, så ska bli kul att få göra något annat en vardagkväll för en gångs skull. Ska fortsätta beta av listan med saker att göra med Margit också vilket är jättesnällt av henne som bryr sig om oss!

Blev en kortis idag då det inte har hänt så mycket. Jag hoppas kunna vända på den trenden nästa vecka, för det är inte roligt att vara i Pune om man bara gör samma saker varje dag; sandvik, poolen, äta, datorn och sen gå isäng och upprepa detta tills på fredag..

Så godnatt!

Hejsan!

Idag har varit en väldigt positiv dag som vi sett fram emot då vi hade gjort upp ett schema med damen på sandvik i veckan. Vi skulle åka runt och titta på massa olika saker plus lite shopping på olika ställen. Så 9.30 imorse kom chauffören och hämtade oss.

Vi började med att åka till "Four Fountain Spa" där vi bokade in en timme Swedish Massage tills imorgon. Ska bli grymt skönt (hoppas jag)! Efter detta åkte vi iväg och stannade på en parkering framför en stor byggnad. Vi frågade vart vi var någonstans (eftersom chauffören inte säger något om inte vi frågar) och han svarade att vi var vid Aga Khan, templet där Gandhis fru dog. Denna utflykt stod med på vår lista som vi fick från Håkan, men vi hade bestämt oss för att strunta i den eftersom att den kostar pengar. Detta sa vi till hon som fixar allt på Sandvik, men som vanligt blir det ju inte som man har bestämt.

När vi ändå var här bestämde vi oss för att gå in ändå, kan ju vara kul att ha sett! Så vi traskade fram.
Inträdet var 100 rupies (och dela det med 7 så får du svenska kronor) vilket inte var några pengar alls. Vi trodde det skulle vara mycket dyrare. (För de som är indiska medborgare kostar det 5 rupies att gå in. Orättvist!)

Det finaste med templet var trädgården, själva museumdelen intresserade inte oss så mycket. Men kul ändå att se Mahatma Gandhis hem under en tid och hans kläder, skor och andra saker.

Lite bilder!



Cecilia, Matilda, jag och templet.



Jag utanför dörren.



Gångarna i trädgården.



Och tillslut en riktigt snygg gruppbild, hehe!

Efter detta åkte vi till en handarbetsbod typ, där det fanns sjalar, träelefanter och massa smycken. Självklart var vi turister intressanta, och de försökte prata så gott de kunde om sina varor. Jag hittade en sidensjal som jag fastnade för och stod och höll i länge. De märkte såklart de som jobbade där och ville att jag skulle köpa den. Men jag tänkte till och bestämde mig för att 1000 rupies var för mycket. Så jag la tillbaka den.
När vi skulle gå ut ur affären någon minut senare ropade de till mig, så jag gick fram och pratade. Det var tydligen butikens chef som satt vid utgången och sa att jag skulle få rabatt bara för att han skulle få nöjda kunder. Jag blev lite intresserad igen, men samtidigt inte. Han sa 900 rupies. Jag tänkte lite, pratade med brudarna och sa nej. Jag tänkte gå och då sa han 850, men inte lägre. Jag tänkte lite igen, och sa nej. Han frågade varför och jag sa att det var för dyrt. Han frågade vad jag ville ge och jag sa 700. 700 blev det. Han tjänade säkert mycket pengar på mig ändå, men jag är nöjd med en fin sjal för 100 kr, och nu har jag ju fått prova på att stå på mig. Blir andra bullar nästa gång Julia ska handla. Då är det hon som bestämmer. Haha..!

Efter detta blev det shopping på några shoppingcenter, en mataffär med mer svenska saker i och lunch på McDonalds utan kött. Chicken McNuggets, oh yes! Utstirrade som vanligt, men inte värsta sorten. Köpte en toblerone och chips på mataffären, men annars hittade jag inget speciellt. Blev mest att gå runt och kika vilket också är kul!



Nu åkte vi iväg igen, och vi hade som vanligt ingen aning om vart, så jag frågade chauffören. Han sa någonting om någon "garden". Fattade inte riktigt, men sa ja, varför inte liksom! Så vi åkte iväg och han släppte av oss utanför ingången. Vi gick in och visste inte riktigt vad vi skulle vänta oss.

Det var verkligen bara en garden. En gigantisk gräsmatta med lite träd och olika sektioner där indierna hängde. Fanns också ett minitempel på höjden där indier satt i skuggan utan skor och ja, bara satt. Vi gick runt lite, kollade lite i dammen med fiskar i. Inget speciellt men vi hade rätt mysigt ändå!



Gick runt på gården och ett gäng småpojkar följde efter oss i början och skrattade ut oss. De "stora killarna" gick fram och frågade om de fick ta kort på oss (som vanligt). Vi blir ju snart kända här!

Hade gått runt i tjugo minuter och började gå mot bilen igen då Cecilia hamnade lite efter oss andra. Typ 3-4 meter sådär.. Jag hörde hur hon kved, vände mig om och fick se hur en indisk tant målade ett rött streck i hennes panna. Jag höll på att skratta ihjäl mig och tog fram kameran.



Hon ropade i panik "Julia, hjälp mig! Hon vill ha betalt!". Hon bara kved och visste inte var hon skulle ta vägen och jag höll på att dö av skratt. Jag skrattade högt och fick alldeles ont i magen. Tydligen hade tanten bara hoppat på henne, målat ett streck och velat ha 100 rupies. Hahahahahaha..

Cizzi sprang ifatt mig (de andra tjejerna var en bit fram) och tanten jagade oss i typ 10 meter. Och jag menar, kolla in den här bilden, man måste ju bara skratta!



Indierna runt omkring asgarvade åt oss, Cizzi skämdes som en galning och visste inte hur hon skulle få bort det och jag stod där med min älskade kamera, kippade efter andan mellan allt skratt, och bombade henne som tusan vilket inte alls var särskilt populärt. Efter mycket panik och torkande i pannan kände sig Cizzi okej igen, och vi gick snabbt till bilen och åkte iväg. Ja shit alltså, ni skulle varit med. Jag LOVAR att ni hade skrattat lika mycket som jag gjorde!

Nu var egentligen tanken att vi skulle åka till Parvati tempel som ligger tusen trappsteg upp på en höjd och titta på solnedgången, men klockan var bara tre, så det skulle bli jättelång väntan. Vi bestämde oss därför för att åka hem istället och tog det lugnt på rummet. Efter käket (där jag klantade mig och hällde ut sås över hela bordet och golvet, MYCKET pinsamt) så gick vi till Guest House, där vi är nu, och bakade en chokladkaka, lyssnar på Spotify och bara myser.

Imorgon blir det en slappdag med massage och häng vid poolen! Jag längtar!

Hejs

Usch, just nu hatar jag Pune.

 

När vi kom hem från jobbet idag gick vi till poolen och passade på att få de sista timmarna sol. Var alldeles för varmt, så efter 15 minuter fick jag panik och hoppade i poolen istället. Det var hur skönt som helst! Och jag hoppas innerligt att linjerna efter bikinin börjar synas snart, för annars börjar jag bli orolig. Inte kul att komma hem till Sverige efter fem veckor i Indien och vara lika blek som när man åkte..

 

I alla fall, efter detta gick vi hem och fräschade upp oss lite, hämtade pengar och gav oss ut igen. Tänkte utforska en prylaffär och ett mini shoppingcenter som ligger nästan bredvid vår lägenhet. Gick först till prylaffären där det verkade som att 5-6 st jobbade. Mycket saker och ganska trångt, plus en övervåning där jag egentligen inte vet om vi fick gå upp överhuvudtaget. När vi var där inne följde två av personalen efter oss hela tiden. Det kändes inte obehagligt, men det syntes att de övervakade typ varje steg vi tog. Vi var även de enda som var där förutom personalen.

 

Hittade inte lika mycket roliga saker som vi hade trott, så gick vidare till shoppingcentret. Här inne var det katastrof! Det var folk överallt i butiken och alla blickar vändes såklart mot oss när vi klev in. Fyra vita tjejer själva här liksom.. Och de killar som stod i kassan bokstavligen skrattade ut oss. De pekade och fnissade och detta följde efter oss på alla tre våningar. Kändes som att vi fyra var någon sorts jävla parad med apor som alla ville se. Det var hemskt!

 

En grupp på sju män som jobbade där stod och råblängde då vi gick igenom herravdelningen. Vi gick upp till dam (där det inte blev någon förbättring alls) så började gå ner igen och ville bara ut därifrån. Då gruppen med män stod kvar på exakt samma plats och blängde lika mycket som förut ville jag bara gå fram och fråga vad problemet var. Hejdade mig och vinkade istället samtidigt som jag mycket tydligt fick fram ett övertrevligt ”HEJ HEJ!” med ett leende på läpparna. Fyfan säger jag bara! Går aldrig dit igen. Känner sig som en apa i bur. När vi äntligen kom ut gick vi bara tillbaka till lägenheten igen. Hade ingen lust alls att utforska området längre.

 

 

Det har faktiskt hänt lite roliga saker idag också, så dagen har faktiskt varit helt okej trots detta. Satt till exempel i matsalen på Sandvik idag och fick syn på en rolig skylt. Då kiss och bajs humorn varit på topp så fick vi skylten till ett väldigt roligt ord, som dessutom var ett namn. Kul att heta Herr Skithål liksom, hahah… (Nästan i alla fall.)

Och tilläggas ska att när bilden skulle tas så använde jag orden ”Jag måste ta kort på skithålet”. När vi hade ätit upp och bordet bredvid oss var klara och gick förbi så stannade en man och frågade om vi var svenskar. Han tyckte att han hade hört lite svenska bakom sig, så han ville bara presentera sig. Han var alltså också svensk och jag hoppas att han inte hörde min kommentar. (Det tror jag faktiskt inte, för jag sa det inte högt!) Men kul var det!

 

 

Pratade med min pappa igår och berättade om vår trevliga busschaufför som kör Sandviksbussen. Själva bussen är jätteskranglig, och jag tror aldrig att den skulle vara godkänd att köra med i Sverige. Sätet chauffören sitter på måste vara felanpassat på något sätt, eller så är det bara busschauffören som är väldigt liten, för han pallar upp med en trave hopvikta kartonger att sitta på och ha bakom ryggen. Ser lite halv oskönt ut om man frågar mig. Men han verkar trivas med det. (Han som körde igår satt också på kartonger, men hade istället en strykbräda som extra ryggstöd som stack upp en halvmeter ovanför skallen på honom. Synd att jag inte hade kamera!)

 

Varje dag innan vi åker hem så har chauffören också vatten i en flaska som han stänker ut över hela förarkuren. Antagligen är det så varmt på ratten och allt som han ska röra så att han är tvungen att kyla ner det. Men ser bra kul ut när man bara häller ut vatten över hela utrustningen liksom.. Har tänkt under några dagar att jag skulle vilja ha honom på kort, för det är sådana här småsaker som är kul att ha med sig hem, bilden av honom som vi träffade varje dag liksom. Så hade med mig kameran idag och hoppades på att vi skulle vara först att kliva på bussen hem så att jag kunde fråga om jag fick knäppa kort på honom. Först var vi verkligen inte, men jag tog mod till mig ändå och frågade. Han sa nej. Jag skämdes lite, sa okej, och gick och satte mig bredvid Matilda. Då helt plötsligt började alla indier på bussen kuckla, fnissa och skrika på chauffören (bara snubbar) och en indier puttade fram mig längst fram igen. De hade övertalat honom att vara med på kort så stackarn fick sätta sig i sätet igen och le fint! Haha, roligt folk på bussen alltså, och jag tror nog att det var mer än värmen som gjorde mina kinder röda. Men nu har jag förevigat detta ögonblick och här är resultatet!

En sak att tillägga från igår är att vi åt på Polka Dots och bestämde oss för att för en gångs skull prova något nytt. Jag, Frida och Cecilia beställde in varsin rätt och in kom brickor med massa saker. Det var små olika såsskålar, flera brödkorgar och Cizzis och min huvudrätt, Kyckling med ris/potatisklyftor och olika såser. Frida fick dock bara en stor skål med soppa. Inte alls vad hon väntat sig, men vi tänkte att det måste ju komma något mera. Väntade ett litet tag men det kom inget, och ena servitören frågade ”Ska du verkligen bara ha det där?”.

 

Hon hade alltså beställt in en kycklinggryta utan tillbehör och jag började såklart skratta. Frida förstod inte vad han frågade efter först, så hon fick en meny i ansiktet där servitören babblade om ris och pasta och hit och dit och skulle försöka få Frida att välja något… Jag kunde verkligen inte sluta skratta, och Frida hade såklart jättesvårt att koncentrera sig på att lyssna på servitören. Stackars honom! Jag skrattade så att jag grät och han måste ha trott att vi var helt korkade, men jag hade kul och det känns som att det är huvudsaken i det här landet! Vad vi än gör så stirrar ju folk lika mycket, så vi bryr oss inte så mycket längre..

 

Imorgon blir det lite utflykter, så förhoppningsvis kommer bilder därifrån imorgonkväll.

By the way så är det strömavbrott här nu också. Kolsvart ute!

Tur att vi har vakter och ett Guest House med generator :)

 

Tack och godnatt!

Hallå! :)

Bloggen var avstängd igår, så därför jag fick slänga in ett litet mini inlägg bara..
Men nu så, kör vi igen!

Jobbet idag har faktiskt varit helt okej. Vi tog med oss en dator och min kamera för att kunna dokumentera lite och för att enklare kunna skriva och ändra i våran rapport som ska lämnas in imorgon. Så dagen har rullat på faktiskt. En tråkig sak är att Matilda inte mått så bra idag. Hon kände sig illamående redan imorse, men åkte med till jobbet iallafall. Runt klockan ett tyckte vi att hon hade lidit tillräckligt på vårat lilla kontor, så vi tog med henne till Arti.
Just då kom doktorn in, så hon tog över Matilda på en gång och kollade henne lite lätt. Hon fick något piller och sen blev hon hemskjutsad för att vila. Så hon ligger hemma i lägenheten och sover just nu. Hoppas verkligen på att det blir bättre tills imorgon!

Nu är det ju lite bilder som måste upp också.
Så här är lite bilder från nya lokalerna på Sandvik. Det är ruggigt snyggt faktiskt!



Här är en bild över både det nybyggda i bakgrunden och de gamla byggnaderna. Syns rätt stor skillnad!



Har också knäppt kort på killen som var vår "guide", eller vad man nu ska kalla det, idag.
Han berättade om sin arbetsuppgift på "the Production planning and control" och visade lite olika system och sånt.
Trevlig snubbe!



Har ju såklart ätit lunch idag också, och nu ska ni äntligen få se hur käket ser ut.
Det brukar verkligen inte vara gott, men idag var det faktiskt helt okej.

Detta var dagens soppa, en lite annorlunda variant. De brukar vara genomskinliga eller vita, så det här var en nyhet. Om det var en så GOD nyhet vet jag dock inte. Typ stark soja med mjuk lök i!



Själva lunchen bestod av lite ris och nudlar, lite kyckling och ett bröd. Sörjan "närmast kameran" brukar smaka fruktansvärt, så förstår inte alls varför jag fortsätter ta den. Måste sluta upp med det!
Har iallafall fått i mig lite idag, brukar spruta eld ur munnen när man käkar här. Men idag var det som sagt okej.



Efterrätten är succe vissa dagar, typ när det är glass! Men idag kom han in med någon sorts orange konstig kringla. Jag frågade vad det var, men han kunde inte förklara på engelska. Så bara att tacka och se nöjd ut!
Han sa iallafall att de hette Jilebi. Smakade ungeför hårt bröd dränkt i honung med en fruktig eftersmak.
Salig blandning här!



Och nu blir det snart käk igen, möjligvis en kycklinglasagne på vår kära restaurang.
Pratade med min pojkvän tidigare idag, och han frågade om jag inte skulle prova på den indiska maten alls.
Jag svarade att jag ju faktiskt hatar den, så även om jag är här och borde prova på nya smaker så känns det onödigt att kasta bort en hel middag. Jag får nog av indiskt på lunchen! Usch, haha!

Jag har lovat mig själv att jag ska upptäcka Indien på andra sätt än genom maten. Kan ju vara smart har jag kommit på, här i magsjukans land. Så ska försöka hinna med att se så mycket som möjligt istället. Blir bättre minnen av det! :)

Idag har det inte hänt mycket alls faktiskt, så blir ett kort inlägg.

Har fixat till så att vi kommer få göra någonting i helgen iallafall, så känns inte lika hopplöst som igår.
Och fick en uppgift på jobbet idag att skriva en rapport tills på fredag på allt vi lärt oss den här veckan, så gäller att börja lyssna ordentligt nu. Hellre har jag en rapport att skriva än att bara sitta av tiden, klockan går så fruktansvärt sakta då.

Käk på Polka Dots ikväll igen, ska man ta en till kycklingschnitzel kanske? Eller möjligtvis kycklinglasagne?
Haha, känner att min mat är väldigt varierande här :) men gott är det ju, och det är huvudsaken!

Ska försöka bli lite roligare och lägga in lite fler bilder, men nu har jag faktiskt inte tid.

(Jag har klarat av att ha kvar mitt körkort i ett år idag också, så kanske borde fira med en efterrätt idag, haha!)

Hejs, ses snart!

Idag har jag varit arg!

Dagen började som vanligt. Segt att gå upp på morgonen, tog bussen till Sandvik och satt och väntade på någon som skulle visa oss runt. Solid Carbide var det som gällde idag. Fick en liten rundtur och pratade lite med operatörerna, men det är svårt att få flera timmar att gå när man har 8-9 operatörer med i stort sätt lika maskiner att ställa frågor till. Jag menar, man lär ju ha tusen frågor om man ska fylla en timme bara..

Men men, vi överlevde till 11 iallafall då vi hade möte med storbossen!
Snacka om fint kontor! Jävlar i mamma! Frågade om vi fick komma tillbaka en sväng till senare under praktikperioden då vi har kameran med oss, så ska lägga upp bilder på det sen!
Håkan gav oss iallafall en lista på lite saker man kan göra här i Pune på kvällar och helger vilket vi verkligen uppskattade! (Och kan säga att det var gryyyyyyymt skönt att lägga engelskan på hyllan ett tag och ha ett möte på svenska för en gångs skull!)

Han hade skrivit upp 10-15 grejer man kunde åka och titta på och uppleva. Typ solnedgång från högt tempel, meditations center, olika marknader, shoppinggator, SOS childvillage och någon ritual indierna har på söndagar vid något ställe där det kastar färg på varandra. Låter mycket spännande, och han sa att vi kunde beta av listan med att göra någonting varej kväll och kanske lite större saker på helgerna.

Så vi tog med oss listan och gick vidare till kvinnan som ordnar med bilar och sånt när det gäller utflykter. Vi sa vad vi ville göra (för de var så de sa att det gick till. Vi säger vad vi vill göra - hon ordnar bilar) och hon svarar med att de inte vill skicka iväg oss på saker på vardagskvällar på grund av säkerheten..
Jag höll på att smälla av! Nu när vi äntligen hade fått fram lite saker vi ville göra. Fyfan så sur jag blev. Det är ju seriöst det enda de har informerat om; Vill vi göra något så säger vi bara till så ordnar dom det.

Men icke, det är som Anders sa innan jag åkte; "Indier är ett mycket trevligt folk, men de kan aldrig säga nej och man kan aldrig lita på svaren man får." Så nu tycker alltså den här kvinnan att vi ska hinna med detta på fyra dagar, de två helger vi har kvar här. Tyckte det verkade lite stressigt, och då kläcker kvinnan ur sig att vi nog ska skjuta fram våra planer till nästa helg eftersom ingen kan åka med oss i helgen.

GAAAAHHHHH!! Panik, höll fan på att skälla ut na på indiska.

Så nu är vi hemma, försöker planera så gott det går, och ska försöka att hitta någon tjej på fabriken själva som vill åka med oss ut och göra saker.. Det visar sig hur det går. Försökte förklara flera gånger att vi ville göra saker och att vi kunde göra det på kvällarna precis som Håkan hade sagt, men nej. Hon avbröt mig flera gånger och har ingen aning om hon ens fattade vad jag sa. Börjar tröttna på det alltså, att ingen fattar vad man säger!

Men nu är vi i Guest House iallafall, och jag har precis ringt och snackat med Anders i Delhi. Mycket skönt att höra svenska från någon annan än tjejerna här! Och om affärerna går som de ska så får vi besök av Anders i helgen. Bara att hålla tummarna!

Håkan har berättat massor för oss idag om själva indien, hur man tänker och ser på saker. Mycket kul att höra faktiskt. Oftast när man frågar en indier något så säger de okey och skakar lite lätt på huvudet, det betyder ungefär att de inte har fattat ett jävla dugg. Uppriktig chef måste jag säga! Sen förklarade han hur jobbigt det var att ha en chefs krav på sig här. För om man tjänar mycket pengar så förväntas man ha hemhjälp. Folk ska laga mat åt dem, städa, tvätta och köra deras bil. Har man pengar så ska man anställa folk så att de också får en inkomst. Alltså ska man anställa så många som möjligt. Men Håkan vill inte ha någon hjälp. Möjligtvis lite någon gång ibland, men att alltid ha någon som springer runt hemma kränker ens personlighet. Och att inte få köra bil själv gör honom galen. Han sa att han hatar det!

Vi pratade också om trafiken och hur galna de är på vägen. Han sa då att en stor del av indierna inte ens kan läsa, så de vet inte vad som står på skyltarna, och 50% av de med körkort har köpt det av någon.. Känns ju jävligt säkert! Tydligen var det första generationen med bil här i Indien, så det är ingen ordning alls.

Som avslutning ska jag skriva ett GRYM STORT GRATTIS till herr Rikard som fyller 30 hemma i Sverige idag!
Hoppas du har det bra och att du gosar med lillan riktigt ordentligt!

(Och Sebastian, Jag älskar dig och jag saknar dig! Snart är jag hemma igen! puss)

Hallå!

Idag är det måndag igen, andra måndagen i Indien. Helt sjukt vad tiden går ändå..

Dagen har varit superbra faktiskt! Avdelningen vi var på förra veckan var så mycket tråkigare än den här.
Operatörerna pratar med oss till skillnad från den förra, och de verkar vilja berätta vad de gör.

Dagen började med att Cizzi tappade mobilen när hon klev på bussen. (Här hoppar man nästan på bussen i farten, för dörren är ju alltid öppen, så vi brukar vilja skynda oss på så fort som möjligt.)
Cizzis mobil åkte alltså ur fickan samtidigt som bussen började åka. Cizzi fick panik och visste in om hon skulle hoppa av eller åka med.. Som tur var såg en indier bakom henne detta och skrek till busschauffören att stanna. Han stannade, Cizzi hoppade ur och mobilen låg i tre delar. Den tredje delen hittade hon inte, så bussen fick backa lite snyggt sådär.. Vi andra tre som redan hade hoppat på satt och garvade ihjäl oss på bussen åt vår, vid det här laget välkända, klantighet! Cizzi hittade det tredje delen, hoppade på bussen och den drog iväg. Mycket trevligt då man har en full buss av trötta indier som publik. Bra start! haha

Fick sedan en helt okej dag på Sandvik - Round Tools, där folk faktiskt pratade med oss och inte bara lät oss sitta i ett rum. Mycket nöjd och hoppas att det fortsätter så!

På vägen hem satt vi i den skrangliga bussen och hoppades att den inte skulle krocka igen. (Vet inte om jag nämnde det förut, men förra veckan körde den in i minibussen som låg framför så att Matilda slog hakan i sätet framför. Idioter i trafiken, typ överallt!) Helt plötsligt, mitt på den stora vägen blinkade bussen in lite mot sidan och stannade. Motorn stängdes av. Vi tänkte att nej, nu har bussen sjungit sin sista vers.. Ut hoppade två snubbar från bussen och tog sig över vägen. (Det är många filer och mycket trafik, så det tog ett tag.)
Vi satt och väntade och fattade inte riktigt någonting alls. Såg dock att det var en godisbutik på andra sidan vägen och funderade på om verkligen två vuxna indier stannade hela sandviksbussen för att köpa godis. Vi satt alltså där och väntade. Efter några minuter kom de tillbaka med två godiskartonger som de bjöd runt i bussen. Till och med vi fick varsin! Inte illa.

Vet dock inte om de såg så jäkla goda ut.



Jag smakade inte, för det såg ut att typ vara nötkross vilket inte riktigt funkar för mig. Men Cizzi och Frida åt sina och sa att det smakade typ smör och farinsocker, så tror inte att jag missade något.
Sen åkte bussen bara iväg som om ingenting hade hänt! Skumt här alltså! (Hade nog lätt kunnat säga till busschauffören att stanna när Fridde höll på att kissa på sig!) Några stationer senare, eller ja de senare stoppet mitt på gatan där folk hoppar av i farten, höll en indier ett minikort tal på sitt kucklande språk och hela bussen applåderade. Vi fattade absolut ingenting och satt där som fjån alla fyra.
Någon förstod det som att det var någon hyllning till någon gud eller nått, men jag vet inte..

När vi kom hem till lägenheten och öppnade dörren stod våran städerska där och strök och kollade på tv. Hon har lyckats göra det två gånger nu, och jag tror hon skäms lika mycket varje gång. Och får jag säga vad jag tror så var det nog inte sista gången vi kom på henne med sådant!

Nu ska vi bara hänga lite här i Guest House, gå och äta middag, möjligtvis fixa lite skoluppgifter och sen gå och sova. Bäst att ta igen lite sömn från inatt.

Här är en bild på buskarna utanför Guest House! Tycker dom är så söta!



Ett litet tillägg från igår måste också göras:

När vi gick från Guest House första gången igår kom det två killar med massa trummor fram till oss. De frågade om vi ville köpa och vi sa bestämt nej. De var ättriga som fan och följde efter oss en bit på vägen. De frågade om vi kom från Ryssland och vi svarade verkligen nej på den frågan. Sen sa de att vi var så himla sexiga och allt möjligt, ni vet sådär som "tuffa killar" håller på.. Den sista frågan blev "Do you like to have sex?" och vi tänkte att herregud, är det en av de första frågorna man ställer till en turist?
Höll på att skratta ihjäl oss och gick ifrån dom.

Senare på kvällen när vi satt i Guest House hörde vi jättemycket ljud från bakgården, så Matilda och jag sprang ut vid staketet och tittade. Det var någon hyllning till en av deras gudar, och en traktor med släp och en jättebild på guden med massa ljus runt stod på samma område som vår lägenhet. Det var trummor, en jättelång trumpet och något mer. Lät högt som attans! Vi sprang in och hämtade kameran och sprang ut på riktiga gatan. Tänkte att de kanske skulle köra förbi oss. Människor flockades runt traktorn, gåvor skänktes och bilder knäpptes. Mycket häftigt att se! Tänkte försöka smyga lite närmre för att få en bra bild, men vågade inte riktigt. Läskigt med sånna där religiösa sammankomster ju!

Hade precis samlat mod nog för att gå närmre då de där jäkla trumpojkarna kom igen. De försökte pracka på oss en trumma en gång till och vi sa bara nej nej nej. Vad i "nej" är det de inte förstår?



Frågorna öste över oss ännu en gång i stil med typ "Är ni gifta?" (Vi svarade såklart ja på den frågan!)..
Kändes olustigt att stå där, två tjejer och två trumpojkar, så vi ville bara gå in igen. Vi knäppte ett kort på dom, vände och gick tillbaka mot Guest House (som som tur var låg typ två meter bredvid oss). Skönt att det typ sitter dubbla vakter överallt här. Blir lite tryggare då! Fick inte den religiösa grejen på kort, och det får ni skälla på trumpojkarna för.

Tack och hej!