Torsdag 10/3
Tiden på Sandvik gick som vanligt segt idag då vi inte har några uppgifter att utföra. Men efter jobbet åkte jag Cecilia och Matilda med Margret iväg till SOS Childvillage, SOS Barnbyar, och hälsade på en massa barn.
Det var en sjukt häftig upplevelse att få se hur de bodde, prata med dem fast deras engelska var ruggigt knackig och gå och hålla hand med en indisk flicka på 8-10 år. De visade oss deras rum och försökte uttala våra svenska (och mycket konstiga) namn som var väldigt svårt! Det var riktigt imponerande att se uppbyggnaden utav detta.
Det fungerar så att barn som bor på gatan blir upphittade och tagna till SOS Childvillage för ett bättre liv. Där finns det 20 små hus med en "mamma" i varje som bor där jämt och tar hand om 8-10 barn ivar. Åldrarna varierar mellan 2-18 år och barnen kan ha jätte olika bakgrund. De bor tillsammans som en familj, går i skolan och har särskilda tider på dygnet då de samlas tillsammans och ber.
De verkade tycka att det var jättekul att folk kom och hälsade på, och Margret berättade att det var första gången under alla dessa år som hon hade sett barnen vara så modiga och framåt med främlingar som de var mot oss. Direkt tog en tjej min hand och visade hennes hus, och sen var vi fast. Det var som en svärm runt oss hela tiden, och de sa våra namn, sjöng sånger och ville att vi skulle knäppa kort på dem. Riktigt mysigt!
Synd bara att allt är så skitigt och man är rädd för att bli sjuk när man har hälsat på dem. De bjöd oss på vatten ur kranen som vi tyvärr var tvugna att säga nej till, och direkt när vi kom tillbaka till bilen var det handsprit som gällde. Nu har vi suttit här vid datorn en snabbis och ska strax hem och duscha.
Det var en sjukt häftig upplevelse att få se hur de bodde, prata med dem fast deras engelska var ruggigt knackig och gå och hålla hand med en indisk flicka på 8-10 år. De visade oss deras rum och försökte uttala våra svenska (och mycket konstiga) namn som var väldigt svårt! Det var riktigt imponerande att se uppbyggnaden utav detta.
Det fungerar så att barn som bor på gatan blir upphittade och tagna till SOS Childvillage för ett bättre liv. Där finns det 20 små hus med en "mamma" i varje som bor där jämt och tar hand om 8-10 barn ivar. Åldrarna varierar mellan 2-18 år och barnen kan ha jätte olika bakgrund. De bor tillsammans som en familj, går i skolan och har särskilda tider på dygnet då de samlas tillsammans och ber.
De verkade tycka att det var jättekul att folk kom och hälsade på, och Margret berättade att det var första gången under alla dessa år som hon hade sett barnen vara så modiga och framåt med främlingar som de var mot oss. Direkt tog en tjej min hand och visade hennes hus, och sen var vi fast. Det var som en svärm runt oss hela tiden, och de sa våra namn, sjöng sånger och ville att vi skulle knäppa kort på dem. Riktigt mysigt!
Synd bara att allt är så skitigt och man är rädd för att bli sjuk när man har hälsat på dem. De bjöd oss på vatten ur kranen som vi tyvärr var tvugna att säga nej till, och direkt när vi kom tillbaka till bilen var det handsprit som gällde. Nu har vi suttit här vid datorn en snabbis och ska strax hem och duscha.
Kommentarer
Trackback
