jullesresa

Idag har jag varit arg!

Dagen började som vanligt. Segt att gå upp på morgonen, tog bussen till Sandvik och satt och väntade på någon som skulle visa oss runt. Solid Carbide var det som gällde idag. Fick en liten rundtur och pratade lite med operatörerna, men det är svårt att få flera timmar att gå när man har 8-9 operatörer med i stort sätt lika maskiner att ställa frågor till. Jag menar, man lär ju ha tusen frågor om man ska fylla en timme bara..

Men men, vi överlevde till 11 iallafall då vi hade möte med storbossen!
Snacka om fint kontor! Jävlar i mamma! Frågade om vi fick komma tillbaka en sväng till senare under praktikperioden då vi har kameran med oss, så ska lägga upp bilder på det sen!
Håkan gav oss iallafall en lista på lite saker man kan göra här i Pune på kvällar och helger vilket vi verkligen uppskattade! (Och kan säga att det var gryyyyyyymt skönt att lägga engelskan på hyllan ett tag och ha ett möte på svenska för en gångs skull!)

Han hade skrivit upp 10-15 grejer man kunde åka och titta på och uppleva. Typ solnedgång från högt tempel, meditations center, olika marknader, shoppinggator, SOS childvillage och någon ritual indierna har på söndagar vid något ställe där det kastar färg på varandra. Låter mycket spännande, och han sa att vi kunde beta av listan med att göra någonting varej kväll och kanske lite större saker på helgerna.

Så vi tog med oss listan och gick vidare till kvinnan som ordnar med bilar och sånt när det gäller utflykter. Vi sa vad vi ville göra (för de var så de sa att det gick till. Vi säger vad vi vill göra - hon ordnar bilar) och hon svarar med att de inte vill skicka iväg oss på saker på vardagskvällar på grund av säkerheten..
Jag höll på att smälla av! Nu när vi äntligen hade fått fram lite saker vi ville göra. Fyfan så sur jag blev. Det är ju seriöst det enda de har informerat om; Vill vi göra något så säger vi bara till så ordnar dom det.

Men icke, det är som Anders sa innan jag åkte; "Indier är ett mycket trevligt folk, men de kan aldrig säga nej och man kan aldrig lita på svaren man får." Så nu tycker alltså den här kvinnan att vi ska hinna med detta på fyra dagar, de två helger vi har kvar här. Tyckte det verkade lite stressigt, och då kläcker kvinnan ur sig att vi nog ska skjuta fram våra planer till nästa helg eftersom ingen kan åka med oss i helgen.

GAAAAHHHHH!! Panik, höll fan på att skälla ut na på indiska.

Så nu är vi hemma, försöker planera så gott det går, och ska försöka att hitta någon tjej på fabriken själva som vill åka med oss ut och göra saker.. Det visar sig hur det går. Försökte förklara flera gånger att vi ville göra saker och att vi kunde göra det på kvällarna precis som Håkan hade sagt, men nej. Hon avbröt mig flera gånger och har ingen aning om hon ens fattade vad jag sa. Börjar tröttna på det alltså, att ingen fattar vad man säger!

Men nu är vi i Guest House iallafall, och jag har precis ringt och snackat med Anders i Delhi. Mycket skönt att höra svenska från någon annan än tjejerna här! Och om affärerna går som de ska så får vi besök av Anders i helgen. Bara att hålla tummarna!

Håkan har berättat massor för oss idag om själva indien, hur man tänker och ser på saker. Mycket kul att höra faktiskt. Oftast när man frågar en indier något så säger de okey och skakar lite lätt på huvudet, det betyder ungefär att de inte har fattat ett jävla dugg. Uppriktig chef måste jag säga! Sen förklarade han hur jobbigt det var att ha en chefs krav på sig här. För om man tjänar mycket pengar så förväntas man ha hemhjälp. Folk ska laga mat åt dem, städa, tvätta och köra deras bil. Har man pengar så ska man anställa folk så att de också får en inkomst. Alltså ska man anställa så många som möjligt. Men Håkan vill inte ha någon hjälp. Möjligtvis lite någon gång ibland, men att alltid ha någon som springer runt hemma kränker ens personlighet. Och att inte få köra bil själv gör honom galen. Han sa att han hatar det!

Vi pratade också om trafiken och hur galna de är på vägen. Han sa då att en stor del av indierna inte ens kan läsa, så de vet inte vad som står på skyltarna, och 50% av de med körkort har köpt det av någon.. Känns ju jävligt säkert! Tydligen var det första generationen med bil här i Indien, så det är ingen ordning alls.

Som avslutning ska jag skriva ett GRYM STORT GRATTIS till herr Rikard som fyller 30 hemma i Sverige idag!
Hoppas du har det bra och att du gosar med lillan riktigt ordentligt!

(Och Sebastian, Jag älskar dig och jag saknar dig! Snart är jag hemma igen! puss)